Vissa dagar är så jävla tunga

Idag har varit en sån dag. Distansen blir så påtaglig och jag känner mig otroligt ensam. Fångad i en kapsel. Jag känner mig otrygg och rastlös. Ledsen. Gråter. Får ont. Ont i hela kroppen. Att vara långt bort från alla jag håller kära och bryr mig om. Fångad i en kapsel där allting händer runt omkring mig. Jag ser det, jag är medveten om det men jag har inte tillträde. Att inte kunna vara en del av mina gemenskaper där hemma, det äter upp mig och dövar allt som annars får mig att mår bra, bli glad. Jag kan inte hitta det fina, ser bara det fula. Jag vissnar och går sönder. Idag känns Sverige så långt bort.