Fyra veckor

Jag har känt mig trött och haft en del att göra den senaste tiden. Jag har haft svårt att motivera mig själv till att blogga. Så är det ju ibland. Jag mår i alla fall bra. Jag jobbar på och får mer och mer på mitt bord vilket känns skönt, trots att min prestationsångest och mina ibland hårda krav på mig själv ger sig mer till känna än vanligt. Förmodligen för att jag inte riktigt har någon att bolla med och för att det mesta jag producerat hittills varit på spanska, och där känner jag mig fortfarande begränsad.

Det har gått en månad sen jag lämnade Sverige, en månad som verkligen flugit förbi, men saknaden gör sig ändå påmind dagligen. Frågar mig ofta vad jag gett mig in i. Ångrar mig, ångrar mig igen och blir pepp istället, får hemlängtan, går ut och känner att jag ändå tycker mycket om min nya stad. Nästa vecka flyttar jag från hostelet till ett rum i ett större hus längre upp på samma gata. Där bor en kvinna, Graciela, med hennes vuxna dotter och en liten hund. Jag gillar hostelet, jag har fått flera nya vänner och jag har gillat att alltid vara omgiven av folk, men nu känns det så skönt att få lämna. Skönt att slippa gå ut när jag behöver gå på toaletten eller ska duscha. Skönt att kunna handla mat och slippa ha torrvaror på rummet och ett fåtal färskvaror i en påse i en proppfull liten kyl tillsammans med alla andra gäster. Skönt att kunna skaffa lite rutiner, inte vara tvungen att passa på att laga min mat när ingen annan gör det. Skönt att komma hem efter en lång dag på jobbet och vila i ett rum som inte ger mig lätt klaustrofobi eftersom det jag bor i nu är så litet och mörkt. Där vill jag bara sova och inte spendera så mycket övrig tid. Sådana saker ser jag fram emot.

Annars då? Jag försöker lära känna min nya stad. Provar att gå nya vägar hela tiden. Asunción är så speciellt. Just nu är det att staden känns så liten och lantlig, och de ständiga kontrasterna i den, som karaktäriserar den mest i mina ögon. Jag vill tro att jag börjar vänja mig vid värmen, men jag vet inte. Jag känner ju när det är lite svalare och någon på hostelet som just kommit tycker att det är suuuupervarmt, så kanske lite. Jag känner mig fortfarande inte helt bekväm alla gånger när jag går ensam på gatan för oavsett vad klockan är så ropar folk (män) efter en, eller kommenterar, eller tutar eller börjar köra sakta bredvid en. Jag har ändrat min betoning när jag pratar, snappat upp den paraguayanska dialekten ganska mycket. Oundvikligt tror jag, på kontoret är ju alla här ifrån.

Just nu är jag i en stad ungefär 80 kilometer från Asunción, Piribebuy. Eller, egentligen utanför. Vi kom idag, jag och Diakoniateamet, och stannar till fredag eftermiddag. Vi är på ett jättefint ställe där vi ska kombinera teambuilding och planering i sann svensk anda. Jag har bränt mig på näsan.

Holländaren har åkt iväg och nu blommar jasminen för fullt och om kvällarna är det den som doftar mest.

Här kommer ett litet låt-tips: Kevin Johansen - En mi cabeza