La Chacarita

Favelan, eller kåkstaden, här i Asunción kallas la Chacarita. Husen där är de som kallas casas hundibles, hus som kan sjunka, de husen jag skrev om förut. La Chacarita har rykte om sig att vara ett mycket farligt slumområde. I la Chacarita bor de allra fattigaste. Kriminaliteten är hög, det finns mycket droger i omlopp och är du inte därifrån gör du bäst i att hålla dig borta såvida du inte är med någon du känner som bor där, eller med polis. Det var här, och gatan ovanför, jag blev tillsagd att inte röra mig på. I la Chaca inte alls, och gatan ovanför aldrig på kvällen.

La Chacarita ligger som i en grop, nästan som en krater och det är också därför det översvämmas så lätt när regnen kommer, för att det rinner ner vatten från flera håll samtidigt. Myndigheterna vill ha bort hela området, husen och alla människor som bor där. De påstår att det är för att marken är obobar just på grund av översvämningarna. Men. La Chaca ligger otroligt bra till. Väldigt centralt, med stadskärnan vid sin ena sida och floden vid den andra och ALLA vet att det är därför myndigheterna gör anspråk på marken. De tänker fylla den där gropen och sedan bygga gallerior och diverse andra komplex.

Genom en kille här på hostelet fick jag möjligheten att gå till la Chacarita och höra på människorna som bor där, lyssna på deras berättelser och upplevelser. Vi träffade Carolina, en bastant kvinna som bor där och som dessutom är ordförande för Asociasion de emprendedores y provedores de servicios de la Costanera de Asunción. Carolina berättar om deras kamp för att få bo kvar i området som varit bebott av samma familjer i drygt 60 år. Hon berättar om de cirka 200 nya husen myndigheterna byggt upp fyra kilometer längre bort från floden där det är tänkt att alla ska flytta. I la Chacarita finns omkring 2000 hushåll och det bor någonstans runt 20 tusen människor där. Precis som överallt varierar familjerna i storlek och antal medlemmar, men de nya husen är identiska och precis lika stora. Carolina berättar att man inte tagit någon hänsyn till hur många det bor i varje hushåll. Hon undrar om någon ens brytt sig om att undersöka saken eller bara velat leverera en snabb lösning och skrapa lite på ytan.

Carolina berättar om familjer som redan fått sina hus rivna och att man som mest kan räkna med mellan 1000 och 2000 dollar i ersättning. Hon berättar att vissa tvingats ta emot pengarna utan att få ett nytt boende och att de pengarna inte räcker till att ordna ett nytt boende. Carolina berättar om familjer som fått sina hus rivna och flyttat till de nya husen utan att ha fått reda på hur det kommer att bli. Kommer de behöva betala hyra? Ja. El? Vatten? Troligtvis. Hon berättar att det kommer bli svårare för många nu, de fattiga kommer bli fattigare. De flesta har livnärt sig på att tvätta bilar, sälja mat, kläder eller lotter på stan. Nu är de fyra kilometer längre bort från Costanera och de nya busslinjerna de blivit lovade syns inte en skymt av. Inte heller barnens skolbussar verkar hitta fram. 

Det var verkligen speciellt att gå runt i la Chaca. Så annorlunda. Stanken av urin och att det var så skräpigt är nog det som gjorde störst intryck, tillsammans med de gröna avlagringarna cirka en halvmeter upp på husväggarna som vittnade om alla översvämningar la Chacarita varit med om. Det var trångt, kanske 1-1,5 meter breda var gångarna vi gick i. Vi träffade Carolinas mamma som berättade om när hennes hus brann ner och hon fick börja om från noll eftersom det inte finns en enda försäkring som täcker ditt boende om du bor där. 

Vi åkte till de nya husen och träffade en kvinna som fått lite pengar, ett av de nya husen och skrivit på ett kontrakt. Hon kunde inte läsa. Vi träffade en annan kvinna som hade i princip alla sina möbler på nedervåningen eftersom trappan var för smal för att få upp någon av dem igenom. Vi träffade en tredje kvinna som hade nytt kylskåp och försökte samla ihop till möbler eftersom hon inte erbjudits någon flytthjälp trots att hon tvingats flytta, och själv hade hon inte råd. Hon fick lämna kvar nästan allt. 

Vi frågade Carolina om byggt av de nya husen åtminstone genererat några jobb till de boende i la Chaca. Nej. Vi frågade om inte myndigheterna kunde anställa boende i la Chaca till att bygga de nya galleriorna och komplexen. Eller om de kunde garanteras jobb på hotell, i restauranger eller butiker när allt det nya vart klart. Det hade dom också frågat och fått tystnad till svar. De boende i la Chaca får inte ens sälja drickor och smörgåsar på trottoaren närmast floden, alltså själva strandpromenaden. De får stå på trottoaren som är på andra sidan vägen. På strandpromenaden får bara officiella Pulp-försäljare tillstånd. Pulp, läskmärket som ägs av affärsmannen, tillika presidenten, Horacio Cartes.