Tankar från en hängmatta

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Har försökt ligga lite lågt mina första dagar, ge mig själv tid att landa mentalt. Igår var jag ute en sväng. Gick till katedralen. Min farfar gick bort samma dag jag kom hit till Asunción. Han begravdes igår och jag hade velat tända ett ljus för honom. Dessvärre kunde jag inte göra det på grund av ett pågående bröllop. Hur som helst, på vägen dit och tillbaka kände jag så många saker att jag blev alldeles överväldigad.

Här i Asunción finns en flod, rio Paraguay. Precis intill den finns en fin strandpromenad. Där kan man hyra cyklar, folk joggar eller promenerar, går dit med sina familjer på helgerna och så vidare. Mellan strandpromenaden och själva staden finns en kåkstad. Husen är små, som skjul, tillverkade i diverse material som plåt och trä. Det som finns antar jag. Hur som helst, här kallas de för "casas hundibles", hus som kan sjunka. Det är för att när floden översvämmas så gör husen det också, eftersom de ligger så nära. Nu hade det ganska nyligen varit översvämning och då hade de fått lov att flytta upp sina små hus högre upp mot stan. Eftersom översvämningen gått över höll dom på att riva husen för att flytta ner dem igen, till precis intill floden. Det sjuka är kontrasterna här. När man kommer från mitt håll går man förbi en fin park och ett spårvagnsmuseum. Sen kommer den pampiga parlamentsbyggnaden och katedralen och precis där, en gata ner börjar kåkstaden. Nerifrån floden blir klyftorna så extremt tydliga. Parlamentet, en byggnad i ljusrosa med vita utsmyckningar tornar upp sig och direkt under - kåkstad. Toppen och botten i samma utsikt.