Las Cataratas de Iguazu

Ursäkta min tystnad. Hösten är här nu, på riktigt. Den suger all energi från mig, precis som den brukar göra hemma i Sverige. Fy fan. 

I början av maj åkte jag upp(?) till Puerto de Iguazu i Argentina. Det var ju långhelg, så jag passade på att förnya mitt visum och besöka Iguazufallen. Jag tog en buss härifrån Asunción mitt i natten och kom fram suuuupertidigt på morgonen till Ciudad del Este. Därifrån tog jag en annan buss över till Argentina. Första dagen åkte jag till den brasilianska sidan av fallen. Jag blev alldeles överrumplad, det var så mäktigt och vackert. Där var det mer panorama-utsikt över fallen. Massor med folk och selfie-pinnarnas mecka. Där fanns massa djur. Fina fåglar, färgglada fjärilar och Quatis (näsbjörn tydligen, om vi ska lita på Google). Massa Quatis. Dom är en slags grävling fast med långa näsor och så är dom bärare av sjukdomar som rabies. Skitäckliga med andra ord. I alla fall. Folk som besöker fallen har matat dom, så nu är dom helt sockerberoende och alldeles galna. Jag hade en smörgås i min VÄSKA. Dom kände lukten och hämtade alla sina kompisar och till slut var jag förföljd av typ 15 såna där som ville ha min mat. Ett ord: PA-NIK. Jag kände mig som i en zombiefilm ni vet, när det bara kommer fler och fler och fler från alla håll. Jag började nästan gråta och tog tag i en random snubbes ryggsäck och ba: VAD SKA JAG GÖRA?! 

Till slut tog jag upp smörgåsen (som låg helt inplastad) och kastande iväg den så långt jag bara kunde, och alla äckliga Quatis sprang dit. Jag var rätt skärrad vill jag lova. Blähä.

Andra dagen var det dags för den argentinska sidan. Då åkte jag med några nya kompisar jag träffade på hostelet. Den argentinska sidan är mycket större, mycket vackrare, mäktigare. Extra allt liksom. Det finns olika vandringsleder man kan gå så får man olika utsikt. Och vi tog en tour, svindyr men SÅ värd. Först åkte vi genom djungeln och sen med båt på floden och kom så nära fallen det gick utan att dö. Vi blev dyngsura allihopa och det var såååååå roligt. 

På den argentinska sidan är man lite mer "i" fallen. Vi gick ungefär 1,5 kilometer över floden och så kom vi till La garganta den diablo, Iguazufallens kronjuvel. Där allt börjar. Jag har inga ord för hur mäktigt det var. Sån kraft. Jag ville typ slänga mig, ge mig hän åt det, fast ändå inte. Visste ju att jag var chanslös. Det var helt fantastiskt.